I gränsen mellan hav och skärgård har jag hittat ett litet ekologiskt samhälle. En riktig idyll där livet går sin gilla gång. Där finns olika populationer som fiskmås, tärnor, svalor, ejder, huggorm, sork och småfågel. Där bor de på sin lilla ö. De har hittat sitt eget sätt att leva, småfåglarna äter av de insekter som finns, måsarna jagar fisk på djupare vatten och ejdern jagar närmare land. Ormen äter sorken och sorken betar av gräset. Ja som sagt, de delar på sin miljö så att det räcker till alla.
De samarbetar även mot predatorer, änder boar helst nära måskolonier då anfallen från rovfåglar kan motar bort. Ju fler desto bättre.
Men det saknas något väsentligt i detta samhälle… Havsörn
Det finns inget havsörnspar som hävdat revir här. Man kan tänka sig att de kan vara skonade från just rovfågelattacker och lever i stillhet lugnt och behagligt, fridfullt häckande.
Men nej!
Det är tyvärr så att hade det funnits ett häckande par, då skulle de försvara sitt revir med näbbar och klor, då i samarbete med de andra populationerna, ju fler desto bättre.
Det hände sig då för ett par veckor sen. Unga havsörnar som inte hittat en partner, de drar omkring på sina rövartåg. De hittade mitt lilla ekosamhälle. De var 26 stora havsörnar, ejdrarna hade inte en chans, de kunde inte göra något utan fick vika undan och skräckslagna se på när örnarna glupskade i sig till synes alla ägg som fanns på ön. 40-talet ådor strök med, dels av ren förskräckelse, dels av att de försökte skydda sina ägg.Jag bestämde mig då för att göra besök, dels för att se hur de många populationerna mår efter denna hemska upplevelse, och dels för att själv utverka predation mot samhällets havsöringsbestånd.
Till min glädje såg jag att det rådde lugn och stillhet på denna lilla ö. Det bästa var att det var många ägg som klarat sig tack vare att de var väl kamouflerade och att ådan valt ett säkert ställe att lägga sitt rede på. Det guppade omkring små fina dunbollar lite här och var i olika ejdergrupper. Det låg även ejder och minst en skedand och häckade lite överallt på ön så det gällde att se sig för var man satte fötterna. Vart jag än klev var det antingen ejder eller huggorm. Huggormsbeståndet var mycket stort. De hade ingen konkurrens om sorken förutom rovfågeln. På ön finns det krypande enbuskar som ger ett gott skydd från attacker ovanifrån.
Som sagt var, ett litet idylliskt samhälle.
Men under min vistelse där kom det snabbt att bytas från idyll till en kamp om livet.
En havsörn kommer inflygande, ön går in på försvar. Mås, ejder och tärnor gör allt för att mota bort honom. Havsörnen är en klumpig jägare och kan inte ta sina byten i luften. Den siktar in sig på en grupp ejder med ungar, som skickligt dyker ner i vattnet vid varje attack. Havsörnen fortsätter att svepa över samma grupp för han vet att de snart inte orkar dyka mer, det är de starkaste som överlever, de svagaste går åt först.
Det kommer 2 havsörnar till som går samman med den första och attackerna mot gruppen blir hårdare och nu dröjer det inte länge förrän den första ungen går åt. Måsarna har gett upp och det ligger ejdergrupper runt om och tittar på denna kamp. Ungarna fortsätter att dyka när havsörnen sveper förbi men blir tagna av nästa när den går upp för att hämta luft. Havsörnarna drar sen vidare mätta och belåtna och det råder återigen frid över ön.
Det kändes lite ledsamt att den här fina dagen fick ett så hemskt slut, men kom att glädjas när jag mitt i sorgen kom på att havsöringsbeståndet fortfarande var intakt. Det får räcka för idag, jag får ta båten förbi ICA och köpa korv på vägen hem.
Av: Majna.
